Sandviken.
I förrgår hade jag och ****** en heldag inklusive kväll.. det var mysigt.
Åt buffé på KINA och drack lite öl på kvällen. snackade lite skit å glodde på film.
Igår tog jag med mej henne till sandviken, har ju lovat att hon ska få se viken någon gång.. haha.. inte mycket att se kanske, men hon har ändå varit sugen på att se sandviken.. hihi.. Gick runt på stan. träffade massa kompisar till mej, presenterade ****** för alla vi träffade. Drack lite kaffe och pratade.
Att göra stan i sandviken går fort.. hihi.. men det var trevligt. Tog sista tåget hem till Falun igen.
Så nu har jag fullbordat mitt löfte till henne iallafall.
Hon åker på behandling på måndag. Det blir bra. det blir skönt.. ja det blir HELT JÄVLA UNDERBART! (ursäkta språket) men faan vad skönt det ska bli! *ler brett*..
Hon vill ju själv oxå, så det är bara ännu bättre.
Hon kommer att klara det där galant, hon med hennes envishet, ojoj, det kan inte bli bättre. Hon har ju redan bestämt sej oxå! Det är så bra! :-D
Hon å jag kommer ju att ha fortsatt kontakt, genom brev och telefon. Men det e bra det. Så man vet något om vad som händer och sker för henne där borta.
Ikväll blir det body pump. Men ska nog gå ner lite tidigare så jag kan springa 15-20min innan.. Jag HATAR att springa, har aldrig gillat det, men jag måste hålla med om att man rensar hjärnan jäkligt bra när man kutar på det där rullbandet.. hihi.. men det är TRIST!
Tack alla ni underbara som jag fick träffa igår i sandviken! det var så härligt att träffa er igen! :-) Jag fick lite ny energi och vitamin till min sargade själ.. TACK! Nu orkar jag nog vara med ****** tills hon åker, hjälpa henne att packa och så.
Uppdaterar senare!
kram!
Hon är sången jag skriker i natten och tystnaden när jag blir fri.
Hon är glöden i gnistrande vatten och sorgen i solens magi.
Hon är allt som elden mej tänder och den kvävande röken i sej.
Hon är ångesten på mina händer och trösten som smeker mej.
Jag vaknar för hennes ögon och flyr dom av rädsla och hopp och jag slits sönder av tvivel när hon med fingrarna rör vid min kropp..
TACK!
Skriver bara för att skriva.
Idag har det varit en heldag med träning. Varit ute och gått med nova, bara vandrat runt i både "berg" och i skog.. Skönt var det iallafall.
När jag ser på henne där hon springer runt, studsar och nosar så ser allr så lätt ut. Hon ser så lycklig och fri ut.
Alla hennes muskler på henla kroppen rör sej, men hon ser inte ett dugg tung ut. Hon ser så lätt ut när hon studsar runt med en pinne i munnnen. Tänk sådana muskelberg, men ack så smidiga dom är!
Och kloka.
Hon förstår, hon känner. Hon vill hjälpa mej. haha. Hon bjuder in till lek och försöker få igång mej, inte med bett eller hopp, utan hon springer in mellan mina ben, stannar och har pinnen i mun, kollar på mej, och liksom springer i sick-sack mot mej och stannar innan hon kommer fram, då tvär-vänder hon. Som att säga "kom igen nu då morsan! Det e ju kul, jaga mej. Kom igen, dragkamp då?" haha.. hon är så rolig.
Stannar upp och ser på mej, "gläffsar" lite och pratar på hennes sätt.. hihi.. Hon gör mej glad, jag blir lite lättare i sinnet. Det är skönt.
En härligt lång promenad med Nova (och gärna christine) det är skönt, det får mej att glömma mina tankar och min oro ett tag. Min lilla familj med katter, hund och christine, det är det bästa som har hänt mej.
Tack alla som har tänkt på mej under dom här månaderna, det känns underbart att ha er! Era ord ligger varmt inluddade i mitt inre och när det känns alldeles för jobbigt så tar jag fram dom. Smakar på dom. Njuter av er ömhet. Allt känns lite lättare då. TACK!
Tack Christine för att du står ut med mej och inte släpper taget, tack för att du står ut med min sorg, smärta och ångest. Jag är inte den lättaste att leva med, jag vet det. Har så mycket gammalt att ta tag i, men det går framåt. Mycket tack vare dej.
tack för att du låter mej gråta mot din axel, tack för att du hjälper mej igenom mina ångestfyllda dagar och nätter, tack för att du finns där när jag inte har lust med någonting.
Älskade, älskade du, hur står du ut?! haha.. Du är en otrolig människa!
Den varmaste och ömmaste jag vet. Du är så fruktansvärt älskad, ska du veta. Jag ser upp till dej så oerhört mycket, har aldrig sett upp till någon människa på detta sätt förut.
har aldrig litat så mycket på någon.
Jag har ALDRIG känt mej så ÄLSKAD någongång förr!
Du ger mej allt jag behöver, jag hoppas att jag ger dej lite av allt det du ger mej.
Du är vackrast!
TACK!
TVIVEL
Här kommer en låt av lars winnerbäck och lisa ekdahl.
En underbar låt som handlar om just .. TVIVEL.
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade nittiotal *
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as *
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...
KÄRLEK
Jag Och Christine
Idag är Christine och skriver Tenta. Hoppas att det går bra för henne, men det tror jag. Hon är så duktig min tjej!
*Lycka till älskling*..
NOVA
Har gått med nova runt sjön idag, rensat skallen lite.. Det var skönt. Men idag känns det kallare ute än vad det någonsin gjort förut.
Har tänk mycket på mitt förflutna. Jag är så glad att jag "valde rätt väg" (som min syster skrev).
Är så tacksam för chansen jag fick! Jag brukar säga att det är det värsta och bästa jag någonsin gjort. *ler*.
Det var inte lätt någongång. Men det gick!
Tänk om människor visste bättre å kunde vara tacksam för sitt liv? Herregud, vi har ETT enda..Vi måste leva det väl. Men framförallt så måste vi förstå att vi duger som vi är!
- Jag är bra som jag är. jag duger! Jag är bra, jag är bra på många sätt.
Livet är så fruktansvärt kort, jag har redan slösat bort år av mitt liv och jag tänker ALDRIG låta min tid gå till spillo igen!
Tänk vilken tur jag har haft här i livet! Jag har en underbar familj, mamma, pappa, bröder och systrar. Mina systrar i sin tur har egna barn. Underbara ungar hela bunten!
Jag har en underbar flickvän, som jag vill leva resten av mitt liv med!
Jag har en massa kompisar men bara en del vänner. Sådana där vänner som alltid skulle ställa upp för mej i vått och torrt. Sådana där vänner som alla önskar att dom hade. Den turen har jag haft, att få VÄNNER! riktiga vänner. äkta vänner. ärilga vänner.
Det är faktiskt det enda jag behöver här i livet. Min familj, min flickvän och mina få äkta vänner.
Då lever jag. Nu är jag som mest levande! Jag har allt jag behöver.
Många tycker att jag är osocial, men det är jag inte. det är bara det att jag är så tillfreds med det jag har.
Men för det så stänger jag inte dörren för nya bekantskaper, nej nej, jag ÄLSKAR att träffa nytt folk, men känner ganska fort om jag vill bygga en vänskap med den människan jag träffar. Annars så blir det en bekant, en sådan där man träffar på stan å hejjar på, byter några ord och vandrar sedan vidare.
Jag ska förklara min analys om det här med människan, om "givare" och "tagare" för er sedan, när jag har lite mer tid. Det ska ju formuleras bra oxå, så ni förstår mina oerhört (ibland) invecklade tankar.
Inte alltid det lättaste att få ut tanken i ord heller. Men jag ska göra mitt bästa.
Nu ska jag vidare, kanske uppdaterar om min människo-tanke sedan! :-)
kram på er alla!
ORO OCH ÄNGSLAN
Jag blir tokig på allt som händer. Blir så fruktansvärt ledsen å splittrad över allt.
Vill så gärna kunna hjälpa, men det kan jag inte. Jag hjälpte henne på avgiftningen, men det tig ju bara någon dag så var hon igång igen. Sprutor hit å sprutor dit.
Jag orkar inte! Vill inte ha med henne att göra längre.. Är så orolig att jag kan dö.
Men hon kan inte få påverka mej såhär längre, nej! Jag måste sätta ner foten och döda min oro. Jag orkar inte. Christine blir lidande, vårat förhållande blir lidande..
Allt handlar om ****** nu för tiden.
Jag är så ledsn för allt. Ledsen för att jag inte kunde hjälpa henne bättre än vad jag gjorde. Ledsen för att hon inte bestämde sej när hon hade chansen. Ledsen för att christine blir lidande. Ledsen för att oroa mej.
Jag har nyckel hem till ******, jag har gått dit "oanmäld" flera gånger för jag ser hur hon ligger där, medvetslös, död. Har smugit in nyckeln i dörren av rädsla för vad jag ska finna där inne. Blundat när jag tagit det första steget in i hennes hall å hållt andan för att sedan skrika hennes namn med halv-gäll röst.
denna oro gör mej sjuk. Jag orkar inte känna såhär längre. Jag MÅSTE sätta ner foten nu. Det får helt enkelt vara bra nu.
Hon ska väl in på behandling snart. Då blir jag av med henne. Låter sjukt att säga kanske? men det ska bli så skönt! Slippa henne, helt! Iväg med henne bara.
Då vet jag iaf vart hon är, vad hon gör och att det är bra!
Nu vet jag ju ingenting! Bara att hon förstör sina armar med nålar å tar överdos på överdos.
- STICK! FÖRSVINN! det ska bli så skönt att bli av med dej! Dra för fan!
Jag hoppas att hon tar denna chans nu.
Jag ger upp.
Nu ligger bollen hos henne. "Jag kan inte göra något, det är bara hon som kan det, genom att bestämma sej".. så det är egentligen bara slöseri med min tid att ägna tid åt henne.
- Jag måste oxå leva, Inte bara andas!
Det värsta är att jag bryr mej så FRUKTANSVÄRT mycket om henne. Men nu är det upp till henne. För jag orkar inte längre.
Jag har gjort allt, allt som står i min makt.
Nu vet jag hur mina föräldrar hade det.
Skillnaden är att hon är min vän och jag är deras dotter. Dom hade det sjukt mycket värre. Men jag vet iaf på ett ungefär.
Nä, nu har jag suttit här å letat å internet efter en dikt som möjligen kan besriva lite av detta jag känner. men jag hittar ingen.
Jag är just nu oförmögen att sätta ord på mina egna känslor för att få ihop en dikt. Jag känner allt på en å samma gång. Det blir för svårt att skriva då. jag vet liksom inte vart jag ska börja någonstans. Så då struntar jag i att slänga in en dikt här.
Eftersom livet är alldeles för kort för att slösas bort så avslutar jag helt enkelt med..
- Carpe diem!
(Fånga dagen)
ALLA BLOGGAR JU...
Som jag brukar säga "Jag kan testa allt en gång, gillar jag det inte så gör jag inte om det".. Så vi får väl se om jag blir kvar eller lägger ner detta :-)
Har inte riktigt greppat allt än. Det här med hur man får in bilder.mm.. men det ska jag i sådana fall lära mej så jag kan dela med mej av lite bilder ;-)
Just nu sitter jag och lyssnar på Peter LeMark. Han är underbar den karln! Har så vackra och djupa texter och han sjunger med sådan känsla att det ibland känns som om man tappar fotfästet och ger sej in i hans låt, som en rollfigur ;-)
Blev en tidig morgon idag. Gick ut med Nova. Det är så vackert väder! Solen lyser och snön blänker som små, små kristaller. Nova sprang runt mina fötter med en pinne i munnen och ville att jag skulle kasta den till henne, ja, eller heslt så ville hon väl ha dragkamp. Men det är ju såå jobbigt! haha.
Nu ligger hon på rygg i sängen med benen i vädret och är helst slut. Det är bra :-)
Nu ska jag gå å sätta på lite kaffe. återkommer säkert senare.
"Alla olika och lika, det är så det ska va"
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!