Crea Diem!

- Jag finns inte där längre. Jag ger mej av.
Nu slipper jag anstränga mej och vara rädd att förlora dej
för nu tar jag själv steget därifrån"..

Direkt efter att jag hade skrivit det började det lukta kaffe i min lägenhet.
Kaffe?.. förstår inte?
Varifrån kom kaffelukten?
Jag kände mej inte rädd, bara sorgsen.
Var det någon som ville visa sin närhet?
Kanske en gammal herre som nyss druckit kaffe och som andades lungt på mej?
För jag kände kaffelukten och förnimmar den än.

Kaffelukt får mej att vilja bädda ner mej i sängen och sova, kaffelukt inger en trygghet.
Jag vet inte varför? Men kaffelukt vaggar mej.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Ni ska få ta del av lite som jag skrev den 6/1- 05

"Trodde inte att jag skulle komma tillbaka till "verkligheten".
Hans brutalitet och misstänksamhet, ständiga förhör om otrohet.

- Brinn i helvete!.. skriker han..

Jag står framför spegeln för att hålla mej fast.
Intill döden, förakt för livet.
Den stora förvirringens tid. Att forma ord,måla med ord avbilda den stora förvirringen - det går inte.
Det rister i min hjärna.
Tystnad och små telepatiska trådar mellan oss.
Är overkligheten verkligen? när det känns overkligt, är det då verkligheten sammanpressad, naken?
Känns som ett vakum.

Träd är öppna och nakna om vintern, de bara är.
De är okomplicerade i sin krånglighet. Jag kan uppta dom utan motstånd.
Träd finns i mej.
Jag håller mej utanför, trots att jag är öppen om mej själv.
Det finns en skenbar öppenhet,eftersom känslan av öppenhet och hängivenhet inte finns. Det är bara ord.
Mitt tillstånd nu; Ensamheten och friheten att välja, är mest fruktsam att välja.
Så fort jag älskar blir "den" mitt skrivande.
Livet stämmer aldrig överrens med tanken om det. Man bör kanske inte ens ha en tanke om det, bara att allt kan hända.
Livet springer ofta på mej.
- Varför kan inte ord uppfinna ord?
Känns som om mitt liv är en evig början.
Vad gör jag med mitt liv?
- Lever jag mitt liv eller är det den bild jag skapat av mej som lever?
Jag kvävs. Världen trillar på mej med all kraft.
Maktlösheten klibbar sej som seg massa.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet inte jag.. men jag tyckte att den stämde bra in på min sinnes stäming jag har just nu.
Jag hade lika gärna kunna skrivit den idag som för 3år sedan.
Idag hade varit den dagen.

jag var ofta illamående förr.
Jag tror det var för att jag hade så mycket skit inom mej. Jag kände mej aldrig vit på insidan. Jag kände mej alltid lortig.
Jag kommer ihåg hur jag beskrev känslan av att känna sej lortig på insidan när jag satt på behandlig.

 - Jag känner mej lortig. Jag skulle vilja vända ut-och-in på mej själv för att få skrubba insidan med slip papper..

Jag kände mej lortig. Min kropp var inte min.. eller var den det?
Hur lär man sej älska sin kropp igen?
Hur lär man sej älska sej själv igen?
Hur lär man sej att återigen skapa tilltro till andra människor?

Det är som att bli "pånyttfödd"
.. Även om man inte har knarkat särskillt länge så är tiden i missbruket så pass lång ändå. Man suddar ut alla gränser man hade innan och gör saker man aldrig skulle kunna drömma om i vanliga fall.
Det finns inga gränser alls..
Så när man går ur missbruket, så är det som att bli pånyttfödd igen.
Man plockas isär och lär sej allting från grunden igen.
Man lär sej lita på folk.
Man lär sej sakta men säkert älska sej själv igen, iallafall till den mån så man kan stå ut med sej själv.
Man får en annan respekt för sin kropp och andras kroppar.
Men framför allt, - man lär sej älska igen - och man tillåter sej själv att älskas.

Jag ska ge er en del berättelser ur mitt liv och sedan jämföra med idag.

Följ med mej på min resa genom livet.. genom blod skratt och tårar.

 
- Denna ängel sitter fast etsad på min kropp.
Aldrig kommer den att försvinna.
Denna ängel symboliserar styrka..
Denna ängel symboliserar älska, glömma och förlåta.
Denna ängel symboliserar det enda stora obeskrivbara.. Oändligheten..
Denna ängel symboliserar min nyfödelse till livet.
Hur jag tillslut valde sida.
Jag valde det goda.
Det mest kraftfulla och meningsrika en människa kan ge och få, - kärlek.
Jag valde livet.

Jag bör också tillägga att två väldigt betydelsefulla människor var delaktig på varsitt sätt i min tatuering.
Jag fick pengar i present av andreas och valde att göra en tatuering.
Och Christine var med mej när jag tatuerades.