promenad och nu gymet
Har precis varit ute på en långpromena med Nova och nu blir det gymet!
Jag ska bli svettig! oh ja!
Funderar på att köra lite på cyklarna där nere och sedan köra ett ryggpass.. Vad tror ni om det? Själv tycker jag att det klingar fint!
Just ja, i morse när jag (i vanlig anda) skulle ta cykeln till jobbet så kommer jag ner och ser att någon jäkla idiot pyst ur bakdäcket för mej! Ventilen, som håller luften inne i däcket saknas så jag kunde ju inte pumpa upp det igen.
Arg som jag blev gick jag fort till jobbet, kom 10minuter för sent, eller mer kanske? kommer inte ihåg.
Ringde pappsen och berättade och han skulle köpa ny ventil och fixa däcket till mej. gulligt! :-)
När jag kommer hem från jobbet så står min fina cykel där, men en ventil och ganska bra pumpat bakhjul. Det var inte jättepumpat så jag hade inte kunna cykla på den, men det var en början för mej eftersom jag bara har en handpump.
Jag ringer upp pappa och tackar så hjärtligt för hjälpen med cykel och för att han köpt ny ventil.
- Va?..säger pappa.. jag har inte varit där än och jag har inte hittat någon ventil heller..
- öhh, va? svarar jag.. och tror att han skojar.
- Nej vi har inte varit där..
Så just nu är det stora gåtan i mitt liv. Vem var det som var så snäll och fixade min cykel?.. hur som helst så ska du ha ett stort tack! :-)
Ikväll promenerade jag återigen genom gamla minnen.
Jag minns den gången hon hämtade mej och en kompis till mej var med.
Jag satte mej i framsätet och Ida i baksätet.
Jag kände hur jag önskade bort Ida, just då.
Jag ville hoppa på den vackra kvinnan, vara ensam med henne.. älska passionerat!
Jag tittade på henne i smyg där hon satt och körde, jag vet att hon vet att jag tittade..men hon lät mej se.
Ibland kikade hon tillbaka och log. Det pirrades i min lilla mage.
Vi hade träffats ett tag, men det kändes alltid så pirrigt med henne.
små små fjärilar flög omkring i min mage, alltid.
Hennes leende ögon, jag tror jag aldrig sett en människa med sådana leende ögon.
Vi åkte till Mc´Donalds, om jag minns rätt.. Köpte något att dricka, om jag minns ännu mer rätt.
Minns inte vad hon tog, minns inte vad jag tog och minns inte vad Ida tog.. Men jag minns hennes doft. Hennes ögon och hennes händer.
Vi åkte alla hem till henne. Jag och hon la oss i sängen, Ida följde efter och kastade sej ner hon med.
Kommer ihåg att vi pratade om det senare, hur mycket vi ville vara ensamma, just precis då.
Hennes hand på min mage, hennes kind mot mitt bröst.
Vi kollade på tv. Eller Ida kollade.. jag och hon myste.
Min hand som pressade hennes. Hennes händer var så små i mina händer. lena och ömma.
Rätt som det var så kom Ida till en kanal där dom visade porr. Ida blev generad men jag och hon blev upphetsade.
Det var varmt under täcket. Men det gjorde inget.
Idag när jag tänkte på det så fnissade jag. Jag slöt mina ögon och kunde se hela scenariot framför mej. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att fnissa.. Så naiv man var.
Jag trodde att det skulle hålla hela vägen för oss.. eller trodde jag det? egentligen?.. Nej, kanske inte.. Men det är fint att tänka så.
Hon var speciell för mej. Fortfarande speciell fast vi inte har kontakt överhuvudtaget.
Vi har nog inge behov av att ha det nu. Blir bara fel ändå.
Bättre om båda är lycklig på varsitt håll och jag vet att hon är det :-)
Hon har gift sej och ska ha sitt tredje barn..
Jag ska bli svettig! oh ja!
Funderar på att köra lite på cyklarna där nere och sedan köra ett ryggpass.. Vad tror ni om det? Själv tycker jag att det klingar fint!
Just ja, i morse när jag (i vanlig anda) skulle ta cykeln till jobbet så kommer jag ner och ser att någon jäkla idiot pyst ur bakdäcket för mej! Ventilen, som håller luften inne i däcket saknas så jag kunde ju inte pumpa upp det igen.
Arg som jag blev gick jag fort till jobbet, kom 10minuter för sent, eller mer kanske? kommer inte ihåg.
Ringde pappsen och berättade och han skulle köpa ny ventil och fixa däcket till mej. gulligt! :-)
När jag kommer hem från jobbet så står min fina cykel där, men en ventil och ganska bra pumpat bakhjul. Det var inte jättepumpat så jag hade inte kunna cykla på den, men det var en början för mej eftersom jag bara har en handpump.
Jag ringer upp pappa och tackar så hjärtligt för hjälpen med cykel och för att han köpt ny ventil.
- Va?..säger pappa.. jag har inte varit där än och jag har inte hittat någon ventil heller..
- öhh, va? svarar jag.. och tror att han skojar.
- Nej vi har inte varit där..
Så just nu är det stora gåtan i mitt liv. Vem var det som var så snäll och fixade min cykel?.. hur som helst så ska du ha ett stort tack! :-)
Ikväll promenerade jag återigen genom gamla minnen.
Jag minns den gången hon hämtade mej och en kompis till mej var med.
Jag satte mej i framsätet och Ida i baksätet.
Jag kände hur jag önskade bort Ida, just då.
Jag ville hoppa på den vackra kvinnan, vara ensam med henne.. älska passionerat!
Jag tittade på henne i smyg där hon satt och körde, jag vet att hon vet att jag tittade..men hon lät mej se.
Ibland kikade hon tillbaka och log. Det pirrades i min lilla mage.
Vi hade träffats ett tag, men det kändes alltid så pirrigt med henne.
små små fjärilar flög omkring i min mage, alltid.
Hennes leende ögon, jag tror jag aldrig sett en människa med sådana leende ögon.
Vi åkte till Mc´Donalds, om jag minns rätt.. Köpte något att dricka, om jag minns ännu mer rätt.
Minns inte vad hon tog, minns inte vad jag tog och minns inte vad Ida tog.. Men jag minns hennes doft. Hennes ögon och hennes händer.
Vi åkte alla hem till henne. Jag och hon la oss i sängen, Ida följde efter och kastade sej ner hon med.
Kommer ihåg att vi pratade om det senare, hur mycket vi ville vara ensamma, just precis då.
Hennes hand på min mage, hennes kind mot mitt bröst.
Vi kollade på tv. Eller Ida kollade.. jag och hon myste.
Min hand som pressade hennes. Hennes händer var så små i mina händer. lena och ömma.
Rätt som det var så kom Ida till en kanal där dom visade porr. Ida blev generad men jag och hon blev upphetsade.
Det var varmt under täcket. Men det gjorde inget.
Idag när jag tänkte på det så fnissade jag. Jag slöt mina ögon och kunde se hela scenariot framför mej. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att fnissa.. Så naiv man var.
Jag trodde att det skulle hålla hela vägen för oss.. eller trodde jag det? egentligen?.. Nej, kanske inte.. Men det är fint att tänka så.
Hon var speciell för mej. Fortfarande speciell fast vi inte har kontakt överhuvudtaget.
Vi har nog inge behov av att ha det nu. Blir bara fel ändå.
Bättre om båda är lycklig på varsitt håll och jag vet att hon är det :-)
Hon har gift sej och ska ha sitt tredje barn..
Kommentarer
Postat av: Ellie
vilket mysigt inlägg =)
Postat av: Anonym
hej gumman!
Vad fint skrivet, det blir fjärilar i magen:) den känslan känner man igen.
Snygga bilder vem bor där tro?:)
Kram kram
Postat av: Nanni
Ellie: ja det blev ett inlägg med minnen. haha..
"Du som inte skrev dit ditt namn:" Jadu, vem kan bo där? en vacker kvinna med barn och man :-)
Postat av: Nanni
Eller bodde kanske man ska säga.. hon bor inte kvar längre :-)
Trackback