Crea Diem!

Jag vill börja detta inlägg med att säga att jag och Christine har haft underbara stunder ihop.
Som alla kvällar vi suttit framför tv:n med en varsinn te kopp i handen och lutat oss mot varandra.
Eller som dom kvällar vi tänt ljus och satt på lugn musik och gett varandra massage.
Eller dom dagar som vi gjort frukost som vi ätit i sängen tillsammans.
Eller dom dagar som vi skrattat så vi nästan kissat på oss.
Eller dom dagar som vi gått långa härlga vinter/sommar promenader.
Eller dom kvällar vi legat och pratat, tätt omslingrade, till sena nätter.
Eller dom dagar vi har gjort en mysig middag, tänt ljus och njutit av maten och sällskapet, av endast oss två.
Eller dom nätter vi älskat till den fladdrande ljuslågan, ända tills vi tagit oss till extas...
Allt har inte varit destruktivt..
- mycket och då menar jag MYCKET har varit vackert, bländande vackert.
En massa stunder som värmt mitt hjärta och som gett min själ oförglömliga minnen.

Jag var kär, ack så kär.
Hon hade fått min njure, min lunga, vad som helst om hon hade behövt det.
Hon fick mitt hjärta och hon tog det.
Jag älskade henne som jag aldrig tidigare älskat någon, hon var mitt allt.
Mitt ljus i mörkret,
Mitt syre,
Mitt hjärta,
min själ,
Mina ögon när jag inte kunde se.
Mina öron när jag inte kunde höra.

Hon var allt för mej och hon ÄR underbar.
Hon är speciell för mej och kommer alltid att vara.

Jag minns än första gången hon vidrörde mej, i hennes soffa..
Vi satt och kollade på tv i hennes blå lilla soffa.
Jag satt lite snett med ryggen mot henne för att se tv:n.. Då kände jag en hand, några fingrar som "tvinnade" mitt hår.
Jag vet att jag skämdes över mitt hår, just precis då. Jag önskade i det ögonblicket att jag hade haft finare hår, mer glansigt och inte så fruktansvärt slitet.
Men jag kunde inte annat än att låta mej ryckas med.
Jag fylldes med välbehag och jag visste från den dagen att det skulle vara hon och jag.
Hon och jag mot universum. och jag älskade henne.


På hennes födelsedag åkte vi till Paris, vi strosade tillsammans hand i hand på Paris gator och ingen sa någonting.
Folk kollade inte snett, ingen viskade.
Hon och jag fick bara vara.
Vi fick älska, vi fick vara dom vi var utan att någon sa någonting överhuvudtaget.
Vi gick till DISNEY WORLD (gick visserligen inte in).. *skrattar för mej själv*.. (lång historia)..
Vi var upp i triumf bågen.
Vi blev målade i porträtt. (roliga sådana)
Vi var dock inte upp i eiffeltornet, men vi såg det tindra.. och jag minns att min själ kändes likadan som eiffeltornets glittrande blå lampor.
Jag var lycklig.
Vi åt korv (ENORMT stora korvar).
Vi sov på ett hotellrum nästan mitt i centrum.
Vi tog nattliga promenader och fotograferade allt vi kom åt. (Mest på oss själva..haha)
Vi förevigade alltså vår resa i kort.
- Paris var vackert, men hon var vackrare
Jag kommer aldrig glömma den resan. Det är en resa som ligger på min absoluta topplista för mina resor här i livet..Ingen resa kommer förmodligen någonsin att kunna konkurera ut den.

Om 20 minuter så är det den 4:e. Då fyller hon år. igen.
I år blir det ingen resa, inget mys. Ingenting.
I år är hon ensam och i år är jag ensam.
Jag önskar, hoppas och tror att hon kommer att få en underbar födelsedag, med nära och kära runt om sej!
I år skickar jag ett grattis-sms och sänder henne många tankar.
Allt känns väldigt vemodigt..

Livet kan ta OANADE svängningar. - Älska allt ni kan när ni kan, imorgon kan det vara försent.
Idag ångrar jag allt som jag inte gjorde rätt. Allt som jag hade kunna göra annorlunda. Den dagen då hon bröt upp, den dagen är den värsta av mina mardrömmar som också besannades.
Så ta vara på tiden tillsammans, haka inte upp er på småsaker. Lev för stunden, tillsammans, - och ge varandra kärlek.