Crea Diem!

Jaha, då var det sista April idag då. dom smäller redan smällare och har sej.
Jag och Jonas är hembjuden till mammsen och pappsen. Grilla, äta gott och dricka ännu godare. myyys!
Vet inte om vi ska åka än? Jag skulle vilja hinna städa och allt sådant innan jag åker och är nyss hemkommen från jobbet. Jonas har säkert saker som han vill hinna med oxå, skulle jag tro?.. hmm.. ja det visar sej.
Jag ska ut med Nova nu, tur att hon inte är skotträdd. Stackars djur när det är dom här dagarna :-(

Första sista April som jag inte firar med Christine. Undrar hur det kommer att kännas? har liksom inte tänkt på det... Hoppas att det går bra. Men det gör det nog.
Trodde att det skulle vara vi för resten av livet, men ju längre tiden går och ju längre jag är singel så inser jag att det inte skulle vara vi. Det var helt enkelt inte menat så, det finns någon annan.. Men vem? Spänningen är OLIDLIG ;-)

Jag trivs som singel,skulle jag nog vilja påstå.. en mycket vacker och klok dam skrev till mej;
"Om du inte redan är det, så är jag övertygad om att du kommer att blien lycklig och nöjd singel, Angelica"
Jag trodde henne inte när hon skrev det. Men se nu! Hon hade nog rätt? hihi.. det är mysigt!
Fan jag har ju hela livet framför mej! Det är ju den här tiden i livet som man ska vara singel, leva, resa, göra allt galet för att sedan göra karriär och få barn. Jonas brukar säga så till mej och jag tror honom.
Det låter bra när Jonas säger det, jag känner mej trygg då och jag litar blint på honom!
Jag och Jonas ska göra galna saker i sommar! hihi.. myyyys!

Jag har inte längre det där behovet av att stadga mej och skaffa barn, nej.. Nu ska jag LEVA! GALET!
Undrar varför jag hade det behovet innan? För att jag var kär? eller för att jag helt enkelt var nöjd med henne?
Jag var nöjd med att sitta hemma och dricka te på kvällarna. Jag var nöjd med det vi hade liksom. Och hade det inte varit för att hon hade lämnat mej och jag fått upp ögonen så hade jag varit nöjd nu med.. konstigt.
Men jag som är en sådan rastlös själ, HUR kan det komma sej att jag var lugn med att "bara vara" hela tiden, varenda dag?.. hmm.. Idag vet jag inte? trygghet? kärlek? vet inte..
Orkar inte ödsla energi på att känna efter och försöka förstå heller. För jag lever HÄR OCH NU och livet är inte annat än snällt mot mej just nu. Så jag följer med, har kul och lever. Jag kommer säkerligen gå på en och annan törn, kanske falla och skada mej. Men man reser sej igen! det är inget mer med det.
"Smärtan är inget ont, så länge den inte besegrar oss"..

Måste till Falun och hämta mina saker som är kvar oxå.. åh! drygt.. jobbigt att sitta och åka, men skönt när det väl är gjort!

Imorgon åker vi till PRIDEN! jiiihaa! hihi..det kommer att bli tok kul! Gud vad jag längtar.. åh.. kanske träffar man någon där?nya dörrar har öppnats på glänt, det är bara för mej att öppna dom helt när jag är redo.
 *ler blygt*..

.. Jag öppnar inga dörrar än, jag låter dom stå på glänt, jag njuter av varje sekund och varje ögonblick..bara njuter och gör saker jag vill göra, utan förpliktelser och utan krav..
Men när och om jag träffar någon som jag känner något extra för.. Då folket, då öppnar jag dörren..

PUSS PÅ DEJ RÖD-RUMPAN! ;-P