Crea Diem!

Nu är det dags, nya tider, hade vela haft en ny blogg, men det kommer.
Underbar tider.
Jag kommer säkerligen att vara bitter och ganska cynisk ibland, men inget mera depperi! :-)

. hah! I used to, but now I dont!  
Jag trivs ypperligt med mitt liv just nu.
 Alla galna upptåg, alla mysiga nätter..
Ingen ska få hejda mej att leva mitt liv, jag lever som jag lär.
Jag mår bra just nu. Och jag tänker fortsätta med det!

Feghet är det värsta som finns. Tur att jag är allt annat än feg!

"Flickvän sökes - Hittelön utlovas".. *skrattar*.. nej men skämt och sido ;-)

Min lediga helg nu då.. den kom verkligen när man behövde den som mest!
Är hemskt trött, varit vaken för länge och sedan gått upp tidigt.. *hua*.

Hade så gärna vela följa med i helgen, åh! *lite- små-bitter*..

Uppdatering:

Har varit ute med Nova, ute och gått låångt! Befann mej så djupt in i skogen att jag ibland funderade om jag skulle hitta ut? kom sen på att sandviken är så pass litet och att det inte finns så pass djupa skogar här att man kan gå vilse. haha.. ehm, smarta Nanni.. Men det blev iallafall lite spänning i tänkandes stund, ända till jag kom på att det helt omöjligt kunde vara så.

Jag satte mej på en sten och filosoferade över livet. Tänkte på alla fördelar jag faktiskt har. På hur mycket erfarenheten kommer att hjälpa mej, på de flesta plan.
Jag blev lycklig. På riktigt tror jag? :-)

Mossan på stenarna såg liksom, tung ut.. men vänta bara till solen torkat upp fukten ur den, då kommer den att se sådär tjock och torr ut!
 - Det är sådana gånger jag önskar att det var JAG som fick spela RONJA RÖVARDOTTER i den filmen!
Lägga mossa på hästens rivsår från en björn och se hur såret läker på 2 dagar! Mossa kan göra underverk, iallafall om man ska tro på filmen. ja.. ehm..

Snart ska jag åka till Tierp! hihi.. here I come Dandie-doo! just ja, så var det de där med pengar oxå. Jag får nog vänta tills nästa lön. Men jag är in´t bitter!
 - Det är sådana gånger man önskar att man var barn igen, då var man MILJONÄR folket, herregud vad mycket "pengar" man hade.
Stenar (beroende på storleken) var kronor, femmor och 10-öringar (ja, de fanns faktiskt på min tid med).
Men bladen från träden var värdefullast, dom var sedlar!
Sedan köpte man sej lite mat, som för det mesta bestog av lera, barr och något giftigt bär som mamma hade sagt åt en att man ABSOLUT INTE fick plocka. Den tiden var rolig. Mamma,pappa,barn.

Ibland så önskar jag att jag fick vara barn igen. Vara sådär oskyldig och inte veta något om världen, slippa bry mej om allt. Leva i sin egen fantasivärld och vara äkta och ärlig. Sådär som bara barn är!
Men sen när jag tänker ett steg till så kommer jag alltid på att det var ju inte lättare när man var barn.
Gud vad jobbigt det måste ha varit att vara barn oxå!
Behöva den där ständiga bekräftelsen och hulka och snyfta (ni vet hur man låter när man blir sådär fruktansvärt ledsen och inte har någon hejd, snoret rinner och tårarna sprutar) när man inte får den,och inte veta varför man blir så ledsen!

Nej,då är det nog bättre nu. När man egentligen inte behöver så mycket bekräftelse och den man behöver får man av vännerna och någon stackars beundrare som man förmodligen ändå inte vill ha som flick/pojkvän utan mer som vän, eller kanske bara en bekant?..

Jadu.. ju mer man tänker på det, så kommer frågan:
 - "blir saker och ting någonsin lätt?"..

En gång träffade jag nog den mest fridfulla människan jag någonsin träffat. Hon tog saker som dom kom och mådde så himla bra.. (hur man nu kan göra det,men det blir väl som man gör det antar jag)..
Hon var äldre, runt 40. Hon var lung, harmonisk och gjorde inte mycket väsen av sej men hon syntes ändå.
Jag var 17, precis inlagd på behandling mot droger , orolig, stingslig, stressad, arg och destruktivt djup.
Jag satt och såg på henne över bordet.
Där satt hon med en Apelsin i handen och granskade den. Med lung, stadig hand höll hon den framför sej.
 - Hade det varit min hand hade den skakat tills apelsinen flög i golvet, om jag ens hade kommit på att granska en apelsin!..Dessutom så hade nog inte blicken kunna vara kvar så länge så mycket som den flimmrade fram och tillbaka.
Jag avundades henne på något vis. Det är väl därför jag minns det så bra.
Jag minns hur hon såg ut, hur hon luktade och jag minns hennes OTROLIGA lugn.
Jag frågade henne lite spydigt om hon skulle äta den där apelsinen någon gång, och passade även på att tillägga "du gör mej nervös när du aldrig skalar den någon gång"
Hon såg upp på mej och jag skämdes lite.. Hon sa "Jag vet inte"..
VADÅ, vet du inte om du ska skala APELSINEN eller inte, sa jag sarkastiskt. Är det ditt största problem just nu? eller?! sa jag med flackande osäker blick och argt tonläge.. Jag var bitter. hemskt bitter på den tiden.
Hon höll blicken stadig och såg mej i ögonen och svarade - "Ja, det är det nog. iallafall just nu"..

Som jag avundades henne!
Hennes största problem just då, var om hon skulle skala den satans apelsinen eller inte!

När ska man få det så harmoniskt inom sej?

Ja, haha.. då svävade jag iväg då. Men det är sant och jag minns det än idag som om det vore igår.
Hon var vacker.


För övrigt hette vinet RELAX, folket! .. apropå ingenting. haha ;-)