Crea Diem!

Låt dej inte luras av det ansikte jag visar, jag har tusen masker men ingen av dom är jag.
Bli inte lurad, jag ber dej, bli inte lurad.
Jag ger dej intryck av att vara säker, att självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande, att jag inte behöver någon, men tro mej inte.
Djupt där nere dväljs mitt verkliga "jag" i förvirring, i fruktan, i ensamhet.
Därför skapar jag mej en mask som jag kan dölja mej bakom, för att skydda mej från de blickar som vet, men just en sådan blick är min räddning.
Det betyder att om den återföljs av accepterande, då återföljs den av kärlek och det är det ända som kan befria mej från de murar som jag byggt upp åt mej själv.
Jag är rädd, för att djupast inne, inte vara någonting, att jag inte är någonting alls att ha, att du ska upptäcka det och stöta bort mej.
Så, börjar paraden av maskeringar.
Ständigt småpratar jag med dej.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder någonting alls, men ingenting som egentligen betyder allt, vad som ropar inom mej.
Var snäll att lyssna noga och hör vad jag säger.
Jag skulle vilja vara äkta, spontan, mej själv. Men du måste hjälpa mej, du måste sträcka ut din hand .
Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande. Varje gång du verkligen försöker förstå, för att du bryr dej
- Då börjar mitt hjärta få vingar, mycket spröda vingar, men vingar.
Med din känslighet, sympati och förmåga att förstå är det endast du som kan befria mej från min skuggvärld av osäkerhet från övergivenhet i mitt fängelse.
Det kommer inte att bli lätt för dej.
Ju närmare du kommer mej, desto blinadare slår jag kanske tillbaka.
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar och däri ligger mitt enda hopp, jag ber, försök riva dessa murar med fasta, med varsamma händer.. Jag är känsligare än du tror.
Vem jag är kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl..
- Jag är varje man du möter,
Varje kvinna du ser, jag är oxå du själv..