Olika årstider
Ojoj vilka vackra dagar det är nu! Jag blir så mycket lättare i sinnet.
Hösten för mej är jobbig, den är mycket vacker med alla sina färger och om jag kunde måla vackert så skulle jag ta med mej alla olika sorters penslar och papper och måla.
Men tillslut är hösten så mörk och kall att jag ändå skulle välja att sitta inne med lite vin och en eld i en öppen spis.
Vintern för mej är nog kanske lite bättre än hösten, för när första snön kommer så blir allting så mycket ljusare.
När ljuset kommer så blir jag mer levande, innan är jag nästan död.
En solig vinterdag så går jag gärna en promenad i skogen, i nysnön, där ingen trampat före mej. Solen lyser och kylan biter mej i kinderna.
Snön glittrar som miljontals små, små diamanter och träden ser ut att vara klädda i glitter när solens strålar strimmar genom grenarna
.
Våren för mej är nog då jag sakta suger i mej all energi som jag förlorat under både hösten och vintern.
Hela min själ fylls med längtan,styrka och mod.
Jag blir uppfylld med minnen, både gamla och nya, både jobbiga och vackra.
Det är nog det som är jobbigast med våren, för allt som jag inte lyckats tagit fram i minnesväg eller i själsväg under hösten och vintern (mer än ett fåtal gånger och vissa dagar som påminner om något eller någon), det slår över mej på våren.
Sommaren för mej är sinnenas frid. På sommaren så känns ingenting svårt. På sommaren så badar jag i lycka.
Sommaren värmer allt och alla, ger liv till allt. Kanske den mest mäktigaste årstiden?
På sommaren så är jag helst ute i stugan. Badar, solar och ibland tar jag båten till någon badplats och träffar folk.
På sommaren så har jag gärna grillfester med vänner.
På sommaren DÅ lever jag! På sommaren så trivs jag.
Fastän denna sköna, underbara sommar så längtar jag ändå till hösten tillslut. För att sedan längta till vintern och våren. För att sedan återigen sukta efter sommarens harmoni.
Underbara årstider! Alla är lika efterlängtade men inte lika uppskattade när dom väl faller in.
Är det inte konstigt? Att man längtar efter vintern fastän man VET att man älskar sommaren mera?
Är det inte konstigt att man VET att när vintern väl slår in så kommer man vilja gå i ide under den tiden och vänta på sommaren... och ändå efterlängtar man vintern?
Det är bra konstigt.
Hösten för mej är jobbig, den är mycket vacker med alla sina färger och om jag kunde måla vackert så skulle jag ta med mej alla olika sorters penslar och papper och måla.
Men tillslut är hösten så mörk och kall att jag ändå skulle välja att sitta inne med lite vin och en eld i en öppen spis.
Vintern för mej är nog kanske lite bättre än hösten, för när första snön kommer så blir allting så mycket ljusare.
När ljuset kommer så blir jag mer levande, innan är jag nästan död.
En solig vinterdag så går jag gärna en promenad i skogen, i nysnön, där ingen trampat före mej. Solen lyser och kylan biter mej i kinderna.
Snön glittrar som miljontals små, små diamanter och träden ser ut att vara klädda i glitter när solens strålar strimmar genom grenarna
. Våren för mej är nog då jag sakta suger i mej all energi som jag förlorat under både hösten och vintern.
Hela min själ fylls med längtan,styrka och mod.
Jag blir uppfylld med minnen, både gamla och nya, både jobbiga och vackra.
Det är nog det som är jobbigast med våren, för allt som jag inte lyckats tagit fram i minnesväg eller i själsväg under hösten och vintern (mer än ett fåtal gånger och vissa dagar som påminner om något eller någon), det slår över mej på våren.
Sommaren för mej är sinnenas frid. På sommaren så känns ingenting svårt. På sommaren så badar jag i lycka.
Sommaren värmer allt och alla, ger liv till allt. Kanske den mest mäktigaste årstiden?
På sommaren så är jag helst ute i stugan. Badar, solar och ibland tar jag båten till någon badplats och träffar folk.
På sommaren så har jag gärna grillfester med vänner.
På sommaren DÅ lever jag! På sommaren så trivs jag.
Fastän denna sköna, underbara sommar så längtar jag ändå till hösten tillslut. För att sedan längta till vintern och våren. För att sedan återigen sukta efter sommarens harmoni.
Underbara årstider! Alla är lika efterlängtade men inte lika uppskattade när dom väl faller in.
Är det inte konstigt? Att man längtar efter vintern fastän man VET att man älskar sommaren mera?
Är det inte konstigt att man VET att när vintern väl slår in så kommer man vilja gå i ide under den tiden och vänta på sommaren... och ändå efterlängtar man vintern?
Det är bra konstigt.
Kommentarer
Postat av: Madde
Håller verkligen med dig!Hur konstigt det kan vara! Man strävar efter en sak o när den väl e i ens händer så vill man ha nå annat. Årstiderna är bra underliga! =)
Postat av: Anonym
Min uppfattning av årstiderna;
Hösten är det ett mörker.
Snart försvinner alla människor in i idena.
Vinter blir ljusare men dock tråkig i längden (den här vintern var ju bra trots allt)
Kallt och djävligt.
Man önskar att det var sommar!
Våren kommer med lite ljus! Jiipiie. =)
Människor letar sig ut från sina iden.
Sommaren är underbar =) Men blir det fööör varmt så tro på fan att man står där och önskar att det var vinter!!!
Postat av: Syster yster *pekar uppåt*
...
Postat av: Nanni
haha.. ja, precis så är det. haha..
pusss!
Trackback