Huvudvärk
Idag har varit en tråkig dag. Nova har sovit mest hela dagen å jag har suttit här framför datorn. usch.
Helena ringde och ville ta en fika, men jag kom med någon fin bortförklaring.. för jag är inge social idag.
Gud vad det är tråkigt sådana här dagar, osociala Nanni.
Alla är så jävla sociala, tänk om jag oxå var det!
Jag har alltid varit osocial, mer eller mindre. Varför vet jag inte..?
Jag tycker människor är ganska jobbiga, tror jag? ointressanta.. Men med det menar jag inte att jag är så jävla intressant!
Men folk ska prata i timmar om sej själv och jag ska lyssna, komma med råd och bara "vara".. bläh!
- Jag börjar tröttna på att ha den rollen i mitt liv nu! är så trött på det!
Men jag har ju gett mej själv den rollen, för att jag inte vill prata om mej själv, så då får jag skylla mej själv.
Varför kan man inte diskutera roliga saker, konstiga saker? kärlek, sex och överlevnad..
Allt det värdsliga, om HUR man kan förbättra världen, eller "utplåna" moderaterna som gör allting så jälva mycket dyrare?
- Nej,nej, man ska älta om sej själv!
"Om en människa får prata om sej själv så kan dom prata hur länge som helst!" - har ni tänkt på det?
Usch så negativ jag är idag. Det riktigt trycker över bröstet och rastlösheten gör att det blir orkan i mitt inre, ändå vill jag inte ta mej för någonting.
Idag är en sådan där dag då jag vill vara själv.
Idag är en dag då solen lyser fast den gör ingenting ljusare.
Men man ska väl ha sådana dagar oxå, hur skulle man annars kunna uppskatta allt det vackra annars?
Min poetiska sida tycks dämpad, vilket den har varit i säkert ett år nu. Jag kan inte skapa vackra ord längre.
Jag kan inte skriva som jag kunde förut.
Min gitarr står och dammar i ett hörn, oanvänd sen månader tillbaka. Jag vill spela, men när jag väl tar den i famnen så känns strängarna som vassa knivar under mina fingertoppar.. Då ställer jag försiktigt ifrån mej den och tänker att imorgon så ska jag spela, kanske skriva en låt.
Men likt förbannat så sitter jag där med penna och papper och får inte ner ett jäkla skit! Och gitarren står orörd.
För att inte tala om min poesi, som är det värsta den kan bli, herreguuud! Jag som haft sådan gåva i det sammanhanget.. det är BORTA! Gåvan är borta..
Orden i pennan blir bara en jävla massa löjliga bokstäver, som egentligen inte betyder någonting!
Jag har helt enkelt tappat stinget. Så är det, det är bara att erkänna för sej själv.
Dessutom har mitt andliga jag, försvunnit. Att känna på sej saker och ting, som sedan slår in, det har jag inte gjort på länge nu. Eller att drömma sann-drömmar. Det är oxå borta.
Jag har inte gjort någonting för att försöka "få tillbaka" mitt "sjätte sinne" för jag har inte saknat det, men nu så saknar jag det mer än någonting annat.
Konstigt, när det finns hos en, vill man inte ha det, sen när det försvinner så saknar man det mer än någonsin. haha.. är det så det ska vara?
Känner mej svimfärdig, utmattad på ett konstigt sätt. Tycker att kläderna sitter RIKTIGT obekvämt (fast jag har mjukis-byxor, topp och linne), så obekvämt att jag vill slänga dom!
Blir så irriterad sådana här dagar, att ni aldrig kan ana!
jag måste sysselsätta mej! Skaffa mej ett jobb.. nu får det vara bra med det här "lallandet".. Imorgon så blir det en heldag att lämna in mitt CV till olika människor!
Jag får aldrig fingrarna ur arselet och gör någonting! Som att gå över till ****** och kolla hennes post, packa hennes saker i en väska och skicka till henne på behandligshemmet.. Allt det där hon tog för givet att jag skulle göra, allt det där hon visste att jag skulle göra för henne, även om hon inte frågade först.
Hon tog det för givet "Det där fixar Nanni"..
Fick allting berättat för mej om vad jag skulle göra dagen innan hon skulle åka.. Hon sa "det här och det här ska göras, sen vill jag ha det här och det här nerskickat, jag skriver en lapp till dej som jag lägger på mitt bort om vilka räkkningar som ska skickas in etc.."..
- Jaha okej! Tack för att du frågade mej innan du planerade vad jag ska fixa åt dej i DITT liv! Tack!
Alla människor (som gör det och som känner sej träffade), SLUTA ta mej för givet.. bara för att jag är snäll, eller feg.. jag vet inte vad jag är?.. rädd att folk inte ska tycka om mej om jag inte ställer upp hela tiden kanske?.. jag vet inte!
Alla ni som inte svarar när jag ringer eller skriver ett sms, utan tänker att "hon finns där ändå, om det skulle vara något"..
- Alla er som jag ställt upp för i vått och torrt, oavsett vad som hänt tidigare och som inte ger någonting tillbaka, ni kan ta er i arselet!
Jag tänker från och med idag "sålla" ut människor i mitt liv som jag aldrig mer kommer att vilja ha någonting med att göra..
Ni vet säkert redan vilka ni är, vilka ni är som jag alltid ställt upp på eller erbjudit min hjälp när det varit något eller ni har frågat mej, vilka ni är som aldrig bryr er om mej, om jag skulle behöva hjälp och jag säger det klart och tydligt "Jag skulle behöva din hjälp nu", men som ändå aldrig ringer upp eller frågar mej hur jag mår, eller vad det är som har hänt!..
Ni gör mej bara ledsen!
För allt man ger er så får man ingenting tillbaka, egoistiska är vad ni är!
Så lycka till med ert liv!
Helena ringde och ville ta en fika, men jag kom med någon fin bortförklaring.. för jag är inge social idag.
Gud vad det är tråkigt sådana här dagar, osociala Nanni.
Alla är så jävla sociala, tänk om jag oxå var det!
Jag har alltid varit osocial, mer eller mindre. Varför vet jag inte..?
Jag tycker människor är ganska jobbiga, tror jag? ointressanta.. Men med det menar jag inte att jag är så jävla intressant!
Men folk ska prata i timmar om sej själv och jag ska lyssna, komma med råd och bara "vara".. bläh!
- Jag börjar tröttna på att ha den rollen i mitt liv nu! är så trött på det!
Men jag har ju gett mej själv den rollen, för att jag inte vill prata om mej själv, så då får jag skylla mej själv.
Varför kan man inte diskutera roliga saker, konstiga saker? kärlek, sex och överlevnad..
Allt det värdsliga, om HUR man kan förbättra världen, eller "utplåna" moderaterna som gör allting så jälva mycket dyrare?
- Nej,nej, man ska älta om sej själv!
"Om en människa får prata om sej själv så kan dom prata hur länge som helst!" - har ni tänkt på det?
Usch så negativ jag är idag. Det riktigt trycker över bröstet och rastlösheten gör att det blir orkan i mitt inre, ändå vill jag inte ta mej för någonting.
Idag är en sådan där dag då jag vill vara själv.
Idag är en dag då solen lyser fast den gör ingenting ljusare.
Men man ska väl ha sådana dagar oxå, hur skulle man annars kunna uppskatta allt det vackra annars?
Min poetiska sida tycks dämpad, vilket den har varit i säkert ett år nu. Jag kan inte skapa vackra ord längre.
Jag kan inte skriva som jag kunde förut.
Min gitarr står och dammar i ett hörn, oanvänd sen månader tillbaka. Jag vill spela, men när jag väl tar den i famnen så känns strängarna som vassa knivar under mina fingertoppar.. Då ställer jag försiktigt ifrån mej den och tänker att imorgon så ska jag spela, kanske skriva en låt.
Men likt förbannat så sitter jag där med penna och papper och får inte ner ett jäkla skit! Och gitarren står orörd.
För att inte tala om min poesi, som är det värsta den kan bli, herreguuud! Jag som haft sådan gåva i det sammanhanget.. det är BORTA! Gåvan är borta..
Orden i pennan blir bara en jävla massa löjliga bokstäver, som egentligen inte betyder någonting!
Jag har helt enkelt tappat stinget. Så är det, det är bara att erkänna för sej själv.
Dessutom har mitt andliga jag, försvunnit. Att känna på sej saker och ting, som sedan slår in, det har jag inte gjort på länge nu. Eller att drömma sann-drömmar. Det är oxå borta.
Jag har inte gjort någonting för att försöka "få tillbaka" mitt "sjätte sinne" för jag har inte saknat det, men nu så saknar jag det mer än någonting annat.
Konstigt, när det finns hos en, vill man inte ha det, sen när det försvinner så saknar man det mer än någonsin. haha.. är det så det ska vara?
Känner mej svimfärdig, utmattad på ett konstigt sätt. Tycker att kläderna sitter RIKTIGT obekvämt (fast jag har mjukis-byxor, topp och linne), så obekvämt att jag vill slänga dom!
Blir så irriterad sådana här dagar, att ni aldrig kan ana!
jag måste sysselsätta mej! Skaffa mej ett jobb.. nu får det vara bra med det här "lallandet".. Imorgon så blir det en heldag att lämna in mitt CV till olika människor!
Jag får aldrig fingrarna ur arselet och gör någonting! Som att gå över till ****** och kolla hennes post, packa hennes saker i en väska och skicka till henne på behandligshemmet.. Allt det där hon tog för givet att jag skulle göra, allt det där hon visste att jag skulle göra för henne, även om hon inte frågade först.
Hon tog det för givet "Det där fixar Nanni"..
Fick allting berättat för mej om vad jag skulle göra dagen innan hon skulle åka.. Hon sa "det här och det här ska göras, sen vill jag ha det här och det här nerskickat, jag skriver en lapp till dej som jag lägger på mitt bort om vilka räkkningar som ska skickas in etc.."..
- Jaha okej! Tack för att du frågade mej innan du planerade vad jag ska fixa åt dej i DITT liv! Tack!
Alla människor (som gör det och som känner sej träffade), SLUTA ta mej för givet.. bara för att jag är snäll, eller feg.. jag vet inte vad jag är?.. rädd att folk inte ska tycka om mej om jag inte ställer upp hela tiden kanske?.. jag vet inte!
Alla ni som inte svarar när jag ringer eller skriver ett sms, utan tänker att "hon finns där ändå, om det skulle vara något"..
- Alla er som jag ställt upp för i vått och torrt, oavsett vad som hänt tidigare och som inte ger någonting tillbaka, ni kan ta er i arselet!
Jag tänker från och med idag "sålla" ut människor i mitt liv som jag aldrig mer kommer att vilja ha någonting med att göra..
Ni vet säkert redan vilka ni är, vilka ni är som jag alltid ställt upp på eller erbjudit min hjälp när det varit något eller ni har frågat mej, vilka ni är som aldrig bryr er om mej, om jag skulle behöva hjälp och jag säger det klart och tydligt "Jag skulle behöva din hjälp nu", men som ändå aldrig ringer upp eller frågar mej hur jag mår, eller vad det är som har hänt!..
Ni gör mej bara ledsen!
För allt man ger er så får man ingenting tillbaka, egoistiska är vad ni är!
Så lycka till med ert liv!
Kommentarer
Trackback