lite om allt möjligt..
Har precis varit ute med Nova. Är trött idag, men det är okej.
Jag har helt kommit av mig med mitt skrivande, har ingen inspiration. Hoppas att det ger med sig snart.
Nu får man ligga i hårdträning innan sommaren, bara ett litet tag kvar nu, sedan är det bikini säsong. Ska bli härligt att kunna ligga vid vattnet och slappa. Bada som en tok ska jag göra i år!
Tänk att livet att vara så fullständigt vissa dagar och andra dagar känns det som bortblåst. Det är konstigt hur det är, men det är väl så det är i livets berg o dal bana. Upp och ner.
Idag är dock en bra dag, det har det varit länge nu. Det är skönt.
Jag älskar någon av hela mitt hjärta, någon som jag vill leva med och åldras ihop med. Någon som jag vill skaffa barn och hus med, ja, allt det där som liksom "hör till".. Denna "någon" har jag hittat!
- Undrar vad jag har gjort för gott i mitt liv. Jag måste ha gjort något stor-artat som funnit kvinnan i mitt liv, vid min ringa ålder.. (eller ringa och ringa, 22år så nu blir man inge yngre..)
Tänk dom som finner sin kärlek i mycket tidigare ålder då? Typ som min käre kusin Linda.
Hon träffade sin Markus när hon var 13 (om jag inte minns fel, kanske var dom yngre).
Dom är fortfarande tillsammans! Dom bor ihop nu och är förlovade! Hon jobbar och han jobbar.
Dom delar sin tillvaro och har hållit ihop i 6år nu!
Jag är så säker på att dom aldrig kommer att lämna varandra. Dom liksom, hör ihop på något sätt.
Sedan så har vi dom som får leta ett helt liv utan att kunna/vilja/känna för att, stadga sig.
Sedan kanske dom äntligen hittar sin "rätte" och då kanske dom gifter sig när dom är 50år.
- Undrar vilket som är bäst egentligen?
Att hitta någon i ung ålder eller att finna någon senare i livet?
Det är då tur att det inte finns så mycket av de gamla "ramarna" kvar inom kärleken, då man skulle hitta någon så tidigt som möjligt och gifta sig och det fick då inte vara en människa av samma kön! TABU!
herregud, det gick ju inte! (nu pratar jag om den tiden då det fortfarande var straffbart att vara homosexuell).
Tänk vad det går framåt egentligen! Människor idag är så öppna och bryr sig inte alls så mycket om människors läggning (utom ett fåtal som levde på stenåldern och lever kvar där, eller en del som är kristna).
Det har då inte gått så fort, det ska man väl inte skryta med.
I Sverige avkriminaliserades homosexuella handlingar 1944 och idag är det straffbart att uttrycka hot eller missaktning mot homosexuella.
1973 uttalade riksdagen att homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform.
1979 avskaffade socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp.
1987 förbjöds näringsidkare och myndighetspersoner att diskriminera homosexuella.
1988 Infördes lagen om homosexuella sambor, den gav sambor av samma kön i stort sett samma rättigeheter och skyldigheter som heterosexuella sambor.
1995 infördes lagen om registrerat partnerskap, det vill säga ett slags motsvarighet till borgeligt äktenskap.
1999 förbjöds diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet. Ombudsmannen mot sexuell diskriminering på grund av sexuell läggning inrättades.
2002 förbjöds diskriminering på grund av sexuell läggning avseende studenter på universitet och högskolor.
2003 förbjöds hets mot honosexuella som grupp.
2003 Så erkändes också det homosexuella föräldrarskapet, bland annat genom att homosexuella gavs möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.
2003 så hände det mycket, mycket mer än de två saker jag tagit upp här.
2005 Lag om rätt för lesbiska kvinnors rätt till insemination.
Det går framåt, världen!
uppdaterar senare!
Borde inte 1973 och 1979 ha bytt plats..?
Man kan väl inte säga att det är en från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform.
Men samtidigt anse att homosexualitet som sjukdomsbegrepp.
*dooh*
Sverige i ett nötskal?
Puss å kram
Tack för dom snäla orden på min blogg=)
...det tog nästan 30 år för mig att "hitta rätt" - det blev en kille, men både du o jag vet att det lika gärna kunnat vara en kvinna. Tack Nanni - för att du visar respekt mot det vi en gång delade. Jag unnar dig lycka från botten av mitt hjärta. Du vet, jag vet...
Syster : Nej, nog finns det vissa som fortfarande hatar homosexualitet, men det är ju deras problem. Synd för dom att dom orkar haka upp sej på det.. Måste vara hemskt jobbigt för dom..
Nja, man kan nog kanske inte säga att homosexualitet från samhälles synpunkt är en FULLT acceptabel samlevnadsform, men det blir ju mer och mer accepterat och från det att den "lagen" infördes, så har det bara blivit bättre, så att säga ;-)
Sarah: Det var så lite så. Ha en fin dag! ;-)
Lotta: Ja, du är ett levande exemplar på att man kan finna kärleken senare i livet ;-) Hoppas att ni snart byter ringar! :-)